Inte bara en Herrgård

Finns massvis av dem runt om i vårt avlånga land. Många hjälpligt rustade för att ta emot gäster kring jul och kanske påsk. En del med lite bröllopsfester. Många är säkert bostad eller har blivit helt omgjorda till helt andra verksamheter. Ser man vår Herrgård på lite håll ser det ut som vilken annan som helst.

Men tar man sig lite närmare lyser den liksom upp. Som från ett inre ljus fyllt av liv och framtidshopp. Snart 100 år gammal har man väl rätt att vara lite trött emellanåt. Jodå det finns perioder när den får vila. Inte helt, men ändå någotsånär.

Just nu ser det ut så här. Längst ner i källaren håller Högbo Chark till och förädlar våra lamm, grisar, vilt och nöt. Här står Sameer, Yazan, Taki och Hans-Erik med händerna långt ner i korvsmeten eller saltbadet till skinkorna. Prinskorvarna hänger på rökning. Och leverpastejen bakas i ugnen. Här håller också Halima till och sköter tvätten av våra förkläden, kockrockar och lite annat.

Tar man hissen upp en våning hamnar vi i lobbyn där Malin hälsar nästa gäster välkomna till kvällens första sittning. Hela stora matsalen är fylld med sillar, fiskar, såser, bröd, ostar, korvar, skinkor, grönsaker, sallader, lutfiskar, revbensspjäll, annat småvarmt, kakor, puddingar, desserter, kolor, tryfflar, knäck och kaffe.

En trappa upp sitter de flesta gästerna så här kvällstid men innanför en av dörrarna gömmer sig vår taktiska del med sälj, marknad och bokning. De har dock checkat ut nu.

Går man förbi dagtid känner man rökdoften från Charken strömma ut ur ett av källarfönstren. I köket skymtar jag Mattias eller Danne som smaksätter nästa sill eller slår grädden över valbopotatisen till Jansson.

Sällan ser man så tydligt råvarans gång från jord till bord som när jag kom från Grishagen tidigare idag och såg de ganska nyfödda kultingarna böka runt. Kände doften av rökt korv, såg faten med skinkan bland gästerna och har vi tur vankas det p-mat på resterna av julbordet imorgon. På hyllan står grishuvudet som en påminnelse att det vi äter faktiskt har haft ett liv. Då är det viktigt att det livet har varit bra.

Det är inte överallt man kan uppleva detta. På ett sätt är det för tråkigt men på ett annat är jag väldigt glad att jag jobbar just här.

Läng Leve Högbo. 

‍