Ja, jag vet att det är knepigt att uppskatta sin närmiljö. Vi blir alla lite hemmablinda och tycker att gräset nog är lite grönare på andra sidan. Finns det knep för att råda bot på detta?
Så bar det sig att jag hade hand om en liten gruppmänniskor från vår Restaurangskola i Sandviken. Elever som började det sistaåret och nu skulle få en kick off med klorofyll och promenader. Deras lärare var också med men antalet var likväl ensiffrigt. Ett beklaglig faktum som visar på bristen på intresserade elever som vill bli kockar. Inte desto mindre viktigt att de få som vill bli nåt får se vårt Högbo.
Idag sken solen och dimman hade lättat från morgondiset. Hela området fullständigt skimrade av frisk luft och yppig grönska. Vi promenerade upp till det lilla växthuset och smakade på Red Garnet; ett litet skott med mycket jordighet i smaken. Såg på Moonred salad som inte alls var röd utan bara grön. Tuggade på lite basilika och gick vidare.
Nerpå frilanden exploderade koloriten. Här var salladen illröd, fänkålsdillensmakade som en hel flaska pernod i en tugga. Tomaterna gav sötma och syra i en smått berusande takt. Bina surrade på sitt sensommarvis. Zucchinibladen skrapade strävt mot handen och long beansen såg ut att behöva växa lite till. Vi drog upp en gulbeta och plockade ner en liten Muncher Gurka och provsmakade depå en skärbräda vid sköljstationen. Gurkan smakade milt och ganska sött medans gulbetan erbjöd svag jordighet och en del vanilj med påtaglig strävhet. Behre återvände med vagnen som nyss var fylld med grönsaksmat till grisarna. Ungdomarna hängde med bra och lärarna njöt av förmiddagen. Så även jag.
Ute på ängen skymtade de 3 wagyudjuren och 28 tackor som förresten väntar påbaggens ankomst om 2 veckor. Även några oinbjudna kanadagäss hade haftfräckheten att slå sig ner på gräset.
Vi fortsatte till vaktlar och ankor där det nyss krupit fram 1 ankmamma med 8ellingar från under vaktelhuset. Gulbetan som jag tagit med mig från frilandet blev plötsligt ryckt ur min hand bakifrån. Vafalls! Där stod det en get och ryckte i blasten. "hallå det där räcker till oss också sa 4 getter till och plötsligt hade jag 5 getter klättrandes på mig i sin jakt på mer beta. Nej, nu var det slut så det blev inte mer. Så kan det gå. Härifrån fick eleverna skjuts av Jonas som hade lämnat av lite halm med sina hästar.
Vi tittade in hos Hadeel i ysteriet och avslutade nere hos grisarna som låg utfläkta i solen som de bästa charterturister. Det är faktiskt en slåendelikhet mellan playan och vår grishage.
Som sista anhalt var det lunch på hotellet. Jag avvek och reflekterade lite över de2 timmarna som just passerat.
Vilken krögare i detta land kan uppleva allt detta under 2 timmar?
Nej, just det. Men det kan jag. Varje dag om jag vill. Och ni också om ni kommer hit. Och våra blivande kockar.
-min.jpg)
