Vårtecken

Vår vår är väl också er vår. Det finns en del tecken som förebådar eller fastställer att vår mest efterlängtade men också snabbast överstökade årstid är här.

Ja, låt mig förklara. Att våren är förrädisk, skenhelig och alldeles underbar behöver inte förtydligas. Varma solstrålar i två minuter och vi vräker oss ner i vilken utomhus belägen sittplats det än må finnas. Nästa dag gläds vi åt att vi inte fick på sommardäcken eftersom snön ligger tjock på vägbanan. Blåsipporna kämpar med sin synlighet. T.o.m. på Högbo slits engagemanget mellan att få ut möbler på våra verandor och att inse att blomster lär vänta för att inte frysa sönder. Bord och stolar står nakna men när solen väl tittar fram är vi där och struntar i frånvaron av mys. Det räcker med en stol utomhus.

Vad är då ett otvetydigt vårtecken för oss på Högbo? Ja det har faktiskt ingenting med varken temperatur eller sol att göra. Inte heller huruvida knopparna brister eller inte. Snö kan inte hindra det. Och ingen studentkör i världen behöver sjunga om lyckliga dar även om det vore ett fint komplement.

Jag tänker naturligtvis på vårt GRISSLÄPP. Tisdagen den 8 maj var dagen 2017 när Klara och hennes 6 kultingar fick sällskap av 50 andra grisar från 2 olika håll. Skillnaden i år var att Klara hade insynat och levt ett par veckor i hagen innan resten kom dit. Och här pratar vi VÄRDSKAP. När grisarna vällde in om vart annat stod hon där och tog emot i dörren. Hej och välkommen till ert nya hem. Nu skall jag visa er runt här bland träd, vattenpölar, hyddor, foderförråd, mossa och "akta er för den där tråden". Shania lös upp när han berättade om det. Så lugnt och stilla hade det aldrig varit när nya grisar släpps ut tillsammans i en ny hage. När jag kom ner morgonen efter kom först Klara och hälsade med sin lilla grupp.  Ett tag senare sprätte det till i gruset längre bort och resten kom skuttandes. Kapplöpning faktiskt.

Väl tillbaka i restaurangen berättade jag om den stora händelsen för kockarna. Grisarna är här! Tre minuter senare skulle jag tillbaks till köket för att berätta att grisarna inte gillade lök i någon form. Köket var tomt. 6 kockar kan väl inte försvinna så där bara. Jag tittade under bänkar, bakom ugnar, in i kylar och för säkerhetsskull även i frysen, men ingenstans stod de att finna. 20 minuter senare var alla på plats igen. Rosiga om kinderna och solsken i blick; "nu är grisarna här, nu kan våren börja"

Vill ni också uppleva det? Kom hit vetja!