Slött tittande med ko

Nej, det var inte kor. Det var två stutar, kastrerade tjurar, men nånstans kallar vi slarvigt alla nötkreatur för kor. Eller hur är det med er? Kanske är vi mer könsneutrala vad gäller kor och tjurar än vad vi är med oss människor. Inte skulle vi få för oss att kalla alla män för kvinnor okastrerade eller ej. Stut är alltså lika med eunuck. Och ko är lika med en riktig karl. Om man nu skall vara lika slarvig med begreppen.

 

 

Det var absolut inte därför jag svängde ner bilen vid ankomst i morse utan för att besöka Wagyu djuren. De stod så fridfullt och betade i gräset i hörnan vid fårhuset. Jag har liksom inte riktigt hunnit med att bekanta mig med dem. Vet att de vi hade förra året hade ett trubbigt lynne och stod mest och plirade på behörigt avstånd från människosläktet. Gamla griniga gubbar som inte släpper en djävel över bron, typ. Lite som jag faktiskt. Nej, i år skulle vi ha lite mer sociala kreatur som man kunde ta selfies med. Men, undrade jag, kan man bestämma det sådär bara? En ko är väl en ko, eller visst så var det ju inte. Men jodå det blev lovat att det i år skulle anlända lite trevligare djur. Det var detta som jag nu ville se. Hade fått förhandsinformation av Ann på frilandet som hade haft sällskap av dem vid rensningen av frilandets södra delar.

Därför tog jag av till höger där jag inte brukar svänga. Och mycket riktigt. När bildörren gick igen och jag klev ut vandrade de sakta fram och ställde sig att glo. Det är ju själva sinnebilden av att ”stå och glo”. Nej inte ett epitet som är ett av de mest smickrande. Snarare som hämtat ur småstadsliv. Men det var vad de 2 stutarna sysslade med den här förmiddagen. Vi står och glor ett tag. Och sen äter vi lite gräs. Och så glor vi lite till. Jag försökte glo lite tillbaks som att det var så man skulle umgås men det hände liksom inget. Jag sträckte fram handen som till en häst men inget hände. Jag ryckte lite gräs från backen och tänkte att de skulle äta lite men nej. ” Stör oss inte. Vi vill bara stå här och glo och nu råkar du vara här så då glor vi på dig”. Jag accepterade mitt öde. Jag är inte universums mittpunkt. Jag är rätt meningslös egentligen för de här stutarna. Jag tog några bilder och fortsatte min dag på mitt sätt. Pratade en stund med Shania och Bertil vid fårhuset om svårigheten att räkna 42 lamm som rör på sig eller 59 grisar som inte rör på sig och ligger i en hög.

Ja det är lite av det som kan hända en tisdag i slutet av juni på Högbo. Kanske inte så många krögare som börjar sin dag så här.

Nu skall jag sitta och glo en stund. Som den ko jag (inte)är!!