Ostfestival eller...

Förra helgen spenderade jag tillsammans med en hel massa andra människor på Munchenbryggeriet där det arrangerades en ostfestival. Ost förstår jag. Festival förstår jag. Men med orden ihop blir det lite märkligt.

Jag såg framför mig dansande folkmassor och ostar som rullades över druvbassänger. Vin som flödade och människor från olika kulturer i uppsluppen stämning. Vad hittade jag? Ja, nog var det ostar alltid. Och nog var det människor i flertal. Men festival? Nej, det var nog fel uttryck. Fast å andra sidan, vad kallar man en samling ostproducenter från hela landet som visar upp och säljer sina alster till en skara intresserade.

Oavsett namn så var det för mig fantastiskt roligt. Jag hittade några nya och någon som jag redan var bekant med. Lillängen i Sunne t.ex som med sina getostar lämnade störst smakintryck den dagen. Speciellt deras Röda Caprin. Svedjans Ost från Västerbottens län var också riktigt trevlig. Sympatiskt att göra en ost som man lagrar och sedan till fullo står för. En ost , inget mer. Gamle Dan från Småland, Himmelsraften från Oviken. Fick också höra ostens historia i Sverige av Rickard Tellström. För en ostnörd som mig var det underbart. En lördag full av njutning.

Tillbaks i Högbo på måndagen blev det med ens tydligt att vi också borde varit med och visat våra fantastiska produkter. En av utställarna kom från Skåne och hade med sig Palestinska Yogurtbollar. Sådana gör ju Hadeel i vårt Ysteri ,tänkte jag. I ett av stånden hittade jag 2016 års segrare i Blåmögelklassen på Särimner. "Aha, den vann vi 2015".

Svedjans fantastiska hårdost funderade jag länge på. Vi beställde hem på måndagen och när jag besökte ysteriet fick jag en glad nyhet. Vår Logens Långlagrade ansågs vara klar för konsumtion. Jag tog glatt med mig 5 ostar och 2 smakbitar. Bitarna lade jag i rumstemperatur över natten och öppnade med stor vördnad. Döm om min förvåning när jag stoppade biten i munnen och sakta smulade sönder den. Smaken var mycket mer än jag förväntat mig. Rund, balanserad med en tydlig lagrad ton och kittkaraktär.

Den var faktiskt lika bra som Svedjans. Dock inte lika snygg. men skönheten kommer inifrån, eller hur. Ytan den kan vi alltid forma om.

Den detaljen som dock inte någon av de utställande ysterierna kunde stoltsera med är det som vi i Högbo är väldigt stolta över; Integration. Vår produktion sker med insats av nya svenskar eller snart-att-bli-nya-svenskar. T.ex på bilden ser ni Iraksvenskan Hadeel och Syriensvensken Mohanad i full fart att formsätta Gruvstugans Blå.

Så visst vore det en helt annan festival om vi hade varit med med alla våra fantastiska ostar och människor på Högbo!!