Inuti ett kålhuvud

I många fall utvecklas blomman och frukten ur en knopp. Det blir så att säga nåt större av nåt mindre. Och ju mer tiden går ju omfångsrikare blir det. I kålens fall vänder den utvecklingen halvvägs. Nåt stort och yvigt sluter sig som en mussla och förborgar på så sätt över sin egen hemlighet.

 

 

I Högbo växer och frodas det som aldrig förr. Längs kanten av ån ringlar sig de svarta ormarna med vatten till spridarna. I de barkade passagerna förflyttas sig trädgårdsarbetarna med sina väljordade händer beredda att plocka bort ett ogräs eller för den delen schasa iväg en fågel på väg att nypa en jordgubbe.

Det serena lugn som råder över Högbos Frilandsodlingar är på många sätt en reflektion av det som händer i och strax ovanför jordarna. När Gahlia leende skrubbar bort jorden från de nyskördade potatisarna för att lägga i påsar till Gårdsbutiken kan jag riktigt känna hur tomaterna  några meter därifrån sakta får sin röda färg. Hur näringen extraheras ur rotsystemet och sipprar ut i den allra yttersta kvisten där värmen och fukten hjälper frukten att växa.

Vad hade Gahlia jobbat om inte här? Eller KouKou ? Och de andra 6 kollegerna ? Och när sockerärtorna till slut hamnar på tallriken, tunt skurna vid några salladsblad, djupt crimsonröda får jag tuppskinn av vetskapen om hur långsamt men samtidigt snabbt som vårt närområde utvecklats. Från sankmark till odlingsmark. Från flyktingläger till gemenskap och växande morötter. Från långtbortifrånlandet till egna trädgårdar. Från järnbruk till jordgubbar. Från Jimi Hendrix till det rytmiska swichandet av vattenspridarna.

Men det var det där med vitkålen. Är den verkligen så speciell? Eller är det bara att vi väljer att titta på den ur olika faser. Den gror och växer, yvigt och spretigt som en tonåring tills mognaden har nått vuxen ålder då den sluter sig, håller lite på sitt och blir tillslut en tydlig sammansatt grönsak med många lager blad. Nånstans därinne finns kärnan och själva vitkålens idé.

Var därför vördnadsfull när du delar på ett vitkålshuvud. Skala det gärna, lager för lager. Och tänk att det längst därinne finns en hemlighet som bara du förstår.

Sjung Till sommarkålens lov och njut av det krispiga tuggmotståndet.

Glad sommar på er.