Gör det verkligen ont?

Ja ja, det kom en massa snö när ingen ville att det skulle falla nederbörd i den formen. Men snö är också vatten och vatten behöver vi. Det vet alla. Tillsammans med lite värme gör det underverk.

 

Ja ja, det kom en massa snö när ingen ville att det skulle falla nederbörd i den formen. Men snö är också vatten och vatten behöver vi. Det vet alla. Tillsammans med lite värme gör det underverk.

För någon vecka sen besökte jag frilandsodlingarna. Lavi To och Ku Po höll som bäst på att knyta upp spaljéer av tunna kvistar en del tjocka som danskapinnar (ja, så hette det i småland) en del skirt böjbara. Det skulle bli en liten  berså omgärdad av klättrande blommor och med en portal där vinrankor skall se till att entrén blir poetiskt storstilad.

Idag stod det färdigt. Skelettet var klart. En grill på plats. Nu återstår endast fröna i marken och värme. Sen kommer det att bli en oas dit människor vallfärdar för att få sitta en stund och kontemplera omgärdad av växtlighet och med bräkande får som närmsta grannar.

I de välkupade jordbäddarna hade gräslöken redan grönskat och jordgubbsplantorna avslöjade sig subtilt i den bortre ändan av landen. Anne öppnade locken på odlingslådor längs sydsidan på ett av växthusen. Där av värmen från den underliggande jorden hade små skott av röd pak choi kämpat sig upp. Trots snön!

Gahlia Mahmoud som är en av de absoluta solstrålarna bland trädgårdsarbetarna var tillbaks efter en tids problem med ryggen. Det var inte riktigt så illa som vi befarat. Så skönt. Hon är verkligen en eldsjäl. Inför lanseringen av vår Made in Högbo del på vår web ställde jag frågan till henne vad hon tycker mest om att göra hemma eller på jobbet. Hon tittar på mig och säger. ”Det här, att odla och jobba med grönsaker”. Jag kom då ihåg en dag i vintras då hon var ett par veckor i bageriet eftersom det inte är så mycket odlingar vintertid. Jag frågade vad hon gjorde helst. Baka eller jobba med odlingarna? ”Nej, jag längtar mycket till våren”, sa hon. Jag förstod.

I Växthuset träffade jag Harmony, MiMi, ShiMo och Marita. Där sköt plantorna fart som skall ner i de vackra jordbäddarna om några veckor. Fröpåsarna låg nogsamt förvarade i hyllan,. Tomma men vittnandes om hur mycket purjolök som kan komma ur en liten,liten påse av brun papp.

Jag tänker på alla människor som har ett sådant driv att se plantor växa. Vilken fantastisk arbetsplats det här är. Att få se den dagliga förändringen hos en planta. En tomat som blir lite rödare och lite sötare. En beta som växer i det fördolda. En grillplats skapas med handknutna spaljéer. Lamm som känns tyngre och tyngre för varje flaskmatning. Gäster som blir nöjdare och nöjdare för varje dag. Ostar som förvandlas från mjölk till ost till lagrad ost till Magi.

Förändringen är livet. Och visst syns det när knoppar brister men ont gör det bara om de vissnar och inga nya frön finns. För så länge det finns frön finns det hopp.